Årsdagar

I dag är det 26 år sedan min mamma somnade in.
En av de där dagarna som får mig att tänka till, men som varje gång gör riktigt ont.
Tankar på hur det var innan hon blev sjuk, under sjukdommen & efter dyker upp.
Sen kommer jag alltid tillbaka till det där att man ska ta tillvara på det man har, är så enkelt att ta allt för givet och att tänka att det där gör jag sen...men sen kanske aldrig kommer.
Så är det bara!
Så man kan väl säga att de jobbiga årsdagarna gällande dödsfall, är både bra & dåliga! För mig är saknaden jobbigast, har inget som ligger och gror att jag borde gjort på annat sätt då hon levde, så det är ren saknad.
Tänkte redan då, 21 år gammal, att jag ville göra det rätta för att inte behöva leva med- Varför gjorde eller sa jag inte det då hon levde...
Det är jag glad för, eftersom sorgen i sig är nog svår att bära, på det ett dåligt samvete skulle nog knäckt mig.

Även om en sjukdomsperiod med cancer & dödlig utgång är fruktansvärt att behöva genomgå, så finns det nått positivt med det också...man får en chans, för mig handlade det inte om att reda ut några problem, utan mer att få ge tillbaka för allt som min mamma gjort för mig.
Hon var både min älskade mamma & även min bästa vän som jag kunde prata om allt med.


Ibland behöver jag stanna upp mitt i livskaoset & tänka till lite, på vad som är viktigt i livet.
Vem som är viktig. Vad som är viktigt. Vad jag vill lägga min levande tid på.
Idag är en sån dag!

:)
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0