Innan det är försent...

Man ska vårda det man har
&

vara rädd om det!

Ja, hur gör man det då?
Är ju olika med allt och om det handlar om tex en relation, så är man ju antagligen inte ensam i den! Då finns två sätt och två behov av vad som behövs för att vårda den så den hålls vid liv.
Alltså, lättare sagt än gjort!
Tycker det är extremt svårt att anpassa mig & samtidigt behålla känslan att jag betyder nått & att inte förlora
mig själv!
En balansgång som är väldigt vinglig.

Kanske ska man inte anpassa sig.
Uppenbarligen så tänker ju de flesta mest på sig själva
&
att de ska ha det bra!
Utan samvete att det skadar eller ställer till problem för andra.

Vissa saker har jag med mig hemifrån bla.
Att man ska tänka på & bry sig om andra, inte bara sig själv.
Att man ska visa respekt för andra
Stå för det man sagt

Problemet för mig blir att då jag lever efter det som finns inpräntat i mig sen jag var liten, så blir det ofta så att folk tar mig för given. Kanske tappar de respekten för mig, jag vet inte....
Har ingen lust att bli en stor egoist (idiot) som enbart sätter mig själv som nummer 1.
Tycker den egenskapen är riktigt motbjudande hos andra,
men är riktigt
trött på att bli "trampad på tårna"!
trött på att känna att jag ger av mig själv, men får inget tillbaka.

Kanske dax att mer kritiskt bedömma vem jag släpper in i mitt liv!
Jag & enbart jag, har ansvar för mitt liv, mitt beteende & mitt mående!

 
 
 



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0